Mamma Mia, vilket bygge!

– Tidplanen för utställningsdelen var närmast helig och vi fick prioritera utifrån det. Invändigt är allt klart, men utvändigt återstår en del, säger Björn Lindahl, vd på Arcona Concept.

Arcona – som är fastighetsägare, byggherre och totalentreprenör – köpte fastigheten i slutet av 2007. Då hade restauranganläggningen, Lindgården, stått tom i över 15 år.

Det mesta på Djurgården ägs av Djurgårdsförvaltningen. Men den här tomten är ett undantag. Här var Stockholms stad ägare.

– Det var ett av skälen till att vi gick in i affären. Vi kände att vi hade förutsättningar att utveckla något attraktivt tillsammans med Stockholms stad samtidigt som det fanns förutsättningar för att hitta ett gångbart kommersiellt koncept för oss själva, säger Björn Lindahl.

I det här läget var hyresgästerna inte givna. Ett Abba-museum fanns med som ett av flera tänkbara spår. Det var en långdragen detaljplaneprocess, väntat med tanke på områdets kulturhistoria plus läget i nationalstadsparken. År 2010 var detaljplanen färdig och klubbad, men den överklagades – en överklagan som till de inblandades förvåning gillades av länsstyrelsen. Projektet med design av Sandell och Sandberg med en glasad fasad ansågs kunna ”utgöra skada på Riksintresset”.

– Det blev en återremiss från staden till oss och budskapet var: Skapa ett hus som på ett varsamt sätt kan införlivas i omgivningen. Vi lade ut ett parallellt uppdrag till tre arkitektkontor och Johan Celsing vann med en fyndig gestaltning inspirerad av den gamla historiska, marina verkstadsmiljön. Den röda tråden var massiva, grova träkonstruktioner, furu som limmat korsvirke med fasta sammanfogningar, säger Björn Lindahl.

Massiva träpartier är ett genomgående inslag i hela huskroppen.

– Det anslaget plus att vi gjorde en indragning som öppnade mer utrymme mot trottoar och gata gjorde att projektet uppskattades och accepterades, säger Björn Lindahl.

Sedan gick det snabbt. Förslaget ställdes ut i början av 2011. I slutet av samma år hade man vunnit laga kraft i samtliga instanser och innan årets utgång hade man även fått ett bygglov på plats.

Produktionen har löpt på bra, men Arcona har haft en rad utmaningar att brottas med – en kompromisslös tidplan (utställningarna skulle öppna den 7 maj 2013), kniviga markförutsättningar, den känsliga omgivande kulturmiljön och speciella krav för utställningshallarna.

Utställningshallarna behövde hög höjd på grund av det tekniska innehållet. Tekniska installationer fick inte heller vara synliga på yttertaket och lösningen blev ett stort teknikrum i källaren, ungefär som maskinrummet på ett skepp. Detta gjorde mark-, schakt- och grundarbetena komplicerade.

Markentreprenören Züblin spontade längs hela tomtgränsen – inte minst för att skydda de intilliggande K-märkta byggnaderna – och grundläggningen ligger sex meter under grundvattennivån. Resultatet blev en vattentät konstruktion som är förankrad i berget

Hur stor investeringen har varit är hemligt. Arcona äger fortfarande, via ett av sina fastighetsbolag, fastigheten.

– Men planen är att vi ska sälja den så fort vi hittar en lämplig köpare. Nu ska vi förädla färdigt projektet och därefter börjar vi marknadsföringen på allvar, säger Björn Lindahl.

Per Hindersson