Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag07.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Teknik

Mer strategisk samverkan och inte bara med kunden

Publicerad: 10 Februari 2012, 10:18

En majoritet av byggföretagen vässar sina planeringsverktyg och samverkar gärna med sina kunder. Men de ratar samverkan med övriga särskilt produktleverantörer. Det är rätt allvarligt. Samverkan är nyckeln till en bra förändring. För många andra branscher är det kärnan till förnyelse, säger Malena Ingemansson som skrivit den första rapporten i BI:s forskningssatsning.


Två tredjedelar av byggföretagen hävdar att de under de senaste fem åren har genomfört någon typ av förbättrings- och förnyelsearbete som gett dem själva och deras kunder nytt mervärde.

Det låter ju bra.

Å andra sidan har en tredjedel av företagen inte utfört något förnyelsearbete över huvud taget.

Det handlar om perspektiv. Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Malena Ingemansson, Centrum för Teknik- och Vetenskapsstudier vid Uppsala universitet, lutar åt det förstnämnda.

– Trots allt är det anmärkningsvärt att två tredjedelar av företagen anger att de under de senaste fem åren medvetet satsat på förnyelsearbete som gett kunden ett mer attraktivt erbjudande. Det är överraskande. Under den här tiden upplevde vi den globala finanskrisen och samtidigt klarade företagen av, inte bara att överleva, utan också att lägga in ytterligare en växel och satsa på förnyelse. Å andra sidan kan man ju hävda att en tredjedel inte orkade eller hade möjlighet. Det finns helt klart en variation inom branschen, men jag tycker ändå i slutändan att utfallet är överraskande positivt, säger Malena Ingemansson.

Hennes rapport ”Att bygga förnyelse – hur förnyelse sker i byggbranschen” har tagits fram i samarbete med professor Håkan Håkansson vid Norwegian School of Management, med Björn Wootz – teknologie doktor och professor emeritus – som koordinator och bollplank. Hon är först ut i den serie av forskningsrapporter om byggbranschen som initierats och finansieras av Sveriges Byggindustrier (se nr 03.2012).

– Det finns en frustration hos många inom industrin. Två statliga utredningar, ”Skärpning gubbar” 2002 och ”Sega gubbar” 2009, utgick ifrån antagandet att byggsektorn kännetecknas av svag förändringsbenägenhet, innovationskraft och dålig produktivitetsutveckling. Utredarnas lösning var åtgärder för att öka priskonkurrensen. Det var deras universallösning. Det här gjorde att frustrationen i branschen ökade ytterligare. Många företag upplever att de redan lever i en tuff konkurrenssituation. De flesta byggföretag, framför allt anläggarna, ligger i ett ständigt priskrig i och med LOU, lagen om offentlig upphandling, säger Malena Ingemansson.

– Vi menar att man hamnar snett om man helt och hållet fokuserar på ökad konkurrens som lösning. Konkurrens är bra, en grundförutsättning, men det räcker inte. Aktuell forskning visar att företagens utveckling i de flesta branscher drivs via ökad och mer sofistikerad samverkan. Sker det samverkan i byggsektorn? Och om det gör det, hur ser den då ut? Vilka aktörer samverkar? Hur agerar de? På vilket sätt samverkar de? Vi ville få en överblick, säger Malena Ingemansson.

Projektledare Björn Wootz hjälpte till att ta fram ett bra enkätpaket, gav rätt inkörsportar inklusive tillgång till BI:s medlemsregister, komplett med alla företag över fem anställda. Enkäten gick ut till 2213 företag. Det kom in 441 svar, det vill säga ungefär 20 procent.

– Man kan ha synpunkter på svarsfrekvensen, men vi är nöjda. Vi har en bra spridning storleksmässigt, inriktningsmässigt och geografiskt. Det här säger någonting om branschen, säger Malena Ingemansson.

Enkäten tittar på vad som hänt i företaget under de senaste fem åren, vad man försökt skapa för mervärde åt kunden, vilka drivkrafter som funnits, hur hindren har sett ut och vad som ska hända framöver.

Undersökningen kryddades med 13 vd-intervjuer för att få en fördjupning.

Vad kännetecknar de företag som ser bäst och mest ambitiösa ut i undersökningen?
– Vi hittade de mest engagerade i koncernenheter hos de större bolagen. Det är kanske inte konstigt. Storbolagen har resurserna. De har tid och pengar och uppslukas inte på samma sätt av det dagliga som småbolagen. Detta är enheter som har tillgång till starka interna och externa nätverk. De har tillgång till en samlad kunskap och ett stort antal referensprojekt. Nätverken är betydelsefulla, säger Malena Ingemansson.

– Den stora entusiasmen för förändring fanns hos bostadsutvecklare. Kontrasten hittar vi hos mindre anläggare i mellanstora städer. Här jobbar man som man alltid har gjort. Det är som en anläggar-vd sa till mig i en intervju: ”Det finns inte så många olika sätt att göra hål i marken på”. På bostadssidan däremot förändras kundkraven ständigt och här händer också väldigt mycket på energisidan som producenterna hela tiden anpassar sig efter och försöker spetsa sig på.

Vad får du får generell bild av branschen när det gäller drivkrafter och hinder för förnyelse?
– Drivkrafterna är väldigt likartade oavsett storlek på företaget. Kunderna sätter ribban och driver på. Trycket från den interna organisationen kommer också högt. Däremot är det rätt stora skillnader när det gäller hinder för förnyelsearbetet. Hos de större bolagen, som har förnyats mest, angavs dålig uppföljning, att man är dåliga på att ta tillvara projekterfarenheter, samt projektens unika karaktär som avgörande hinder. Likaså att man har för lite planeringstid. De snabba rycken fram till projektstart gör att man inte hinner utveckla relationer med leverantörer, underentreprenörer och arkitekter och övriga tekniska konsulter. För de mindre bolagen är det en rätt extrem prisfokusering, lönsamhet men också den korta planeringstiden som är mest hämmande.

Du intervjuade ett drygt dussin vd:ar från olika typer av företag. Hur kände de inför den bild av branschen, som konservativ och lågproduktiv, som målades upp i de två ”gubbar”-utredningarna?
– Det var olika. Ett fåtal muttrade och höll med i slutsatserna. ”Nä, vi är nog inte så värst innovativa”, lät det. ”Men vi måste ju använda oss av beprövade metoder om våra produkter ska hålla.” Andra vd:ar var väldigt frustrerade. De menar att de lägger mycket krut på ständig förbättring av metoder och produktion, men att det bara är felen, tillkortakommandena som lyfts fram. Det man vill se är att även de otaliga positiva exemplen som finns synliggörs så att bilden av branschen blir mer rättvis.

Situationen skiljer sig mellan storstäder och mindre städer. I storstäder finns ett annat tryck och en tuffare konkurrens. Där har företagen också lättare tillgång till expertis och utbildningsnivån är generellt sett högre. Detta påverkar företagens benägenhet till förnyelse.

I enkäten toppar ”bättre planering” bland det man ser som nödvändiga åtgärder och det som utvecklats mycket de senaste fem åren.

– Tidigare gjorde man planeringen manuellt och visste hur man skulle göra. Nu förlitar man sig mer på IT-verktyg vilket gör att aspekter som tidigare togs med i beräkningen faller bort, man glömmer att ”tänka efter före”. Bilden hos cheferna var att kvaliteten på planeringsarbetet har minskat rätt drastiskt de senaste 10–20 åren.

Malena Ingemansson konstaterar att de flesta byggföretag lägger mycket kraft på att utveckla och fördjupa samarbetet med kunderna, ibland i form av mer eller mindre renodlad partnering. Den här trenden har stärkts under senare år.

– I enkäten uppfattar företagen det som mycket positivt. Man menar att detta har blivit en viktig drivkraft för förändring och att kunderna får en mer prisvärd produkt. Många ser det som en viktig framtidsfråga, säger Malena Ingemansson.

Satsningen mot leverantörer och underentreprenörer är betydligt sämre.

– ”De är inte så viktiga”, sa en av dem jag intervjuade. Det kan finnas olika förklaringar till detta. Byggaren går från projekt till projekt och på nästa ställe kan det vara helt nya samarbetspartners. Man präglas för att vara oberoende, och det gäller både små och stora bolag.

Flera av vd:arna som intervjuades var däremot skeptiska till ökad samverkan med produkt- och maskinleverantörer.

– De upplever leverantörerna som regelrätta säljare och har svårt att se poängen med samverkan. UE och specialister rankas dock högre, åtminstone av storbolagen. Projektperspektivet ger ett fokus på det som sker här och nu. Kraven som projektorganiseringen ställer gör att företagen prioriterar flexibilitet framför långsiktig samverkan, på grund av beroendeförhållanden och låsningar till vissa tekniska lösningar som detta kan skapa. Bristen på samverkan är alltså delvis en konsekvens av den flexibilitet som behövs. Att skapa långsiktiga samverkansrelationer är svårt, men vi menar att branschen ändå måste försöka få till den här typen av långsiktighet i sitt arbete och relationsbyggande för att på sikt kunna utvecklas vidare.

När det gäller tekniska plattformar, inköp och bim så är det svårt för de mindre aktörerna att kunna engagera sig fullt ut, konstaterar Malena Ingemansson.
– Att jobba med tekniska plattformar ställer krav på en rätt avancerad teknikutveckling där man kartlägger ”best practice” och därifrån utvecklar så optimala arbetssätt som möjligt som sedan ska implementeras. Här krävs ständiga förbättringar, dialog med kunder och så småningom styrande dokument i produktionen. Det här kräver resurser. Småföretagen har inget utrymme för kostsamma pilotprojekt. De mindre försöker också spetsa sina inköp, men för utländska direktköp krävs helt andra muskler.

Trenden mot ökad användning av underentreprenörer och specialistföretag samt ökad användning av prefabricerade material syns också i enkäten. Det gör att byggföretagen blir mer beroende av omgivningen och att den också hänger med i kunskapsutvecklingen.

– Huvudentreprenören tenderar att bli mer och mer av en koordinator. Det var en slutsats vi själva drog av svaren. Vad är egentligen byggföretagens roll?

Enkäterna kan tolkas som att kunskapsutvecklingen kommer en aning i bakvattnet. Det tycker Malena Ingemansson är oroande eftersom hur kunskap byggs upp är centralt för att förstå hur företag ska förnyas.

I enkäten hamnar ”lärande i arbetet” högst upp bland formerna för kunskapsutveckling med 89 procent av svaren. Byggföretagen lär sig primärt från sitt eget arbete, egna projekt och kunderna och deras krav.

– Vi ser det som att detta kompenserar bristen på samverkan genom processen. Företagen inser att det här inte är fullgott och man är inte nöjda. Det finns en insikt om att man kan bli bättre och att det behövs mer formella rutiner. Storbolagen har i och för sig rutiner, men exempelvis när det gäller erfarenhetsåterföring kan det behöva bli ännu bättre.

Byggforskningen får lågt betyg av företagen. Den anses inte särskilt användbar. Antingen är den för teoretisk och ospecificerad eller alltför specifik.

– Företagen får diverse broschyrer och informationsblad, men frågar sig om det egentligen har någon effekt på förnyelsearbetet och satsningar framåt. Storbolagen ser i och för sig ett ökat framtida behov av att samverka med forskningsvärlden och fortbildning rankas rätt högt. Kanske är det de anställdas krav på utveckling som börjar slå igenom.

Per Hindersson

Dela artikeln:


Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.